Drivmedelsförbrukning

Drivmedelsförbrukning beskriver hur mycket drivmedel ett fordon behöver för att köra en viss sträcka. I Sverige och övriga Europa anges den vanligtvis i liter per 100 kilometer (l/100 km). I internationella sammanhang används ibland andra mått, men l/100 km är den dominerande standarden för personbilar.

Mätning och standarder används för att ge jämförbara uppgifter. Officiella siffror beräknas i laboratorietester enligt tester som WLTP (Worldwide Harmonised Light Vehicles Test Procedure) eller tidigare NEDC. Dessa värden ger en teoretisk förbrukning under kontrollerade förhållanden och används i fordonsbroschyrer och registreringar, men de speglar inte alltid verkliga körförhållanden.

Faktorer som påverkar drivmedelsförbrukningen är bland annat fordonets vikt, motorstorlek och effektivitet, aerodynamik, däcktyp och rätt lufttryck, körsätt (acceleration och jämn hastighet), hastighet, terräng, klimat och last. Körning i stadstrafik med många stopp kan öka förbrukningen, medan längre motorvägskörning i konstant hastighet ofta presterar bättre än vad ställda testerna visar för en viss körning.

Typiska värden varierar beroende på fordonstyp och bränsle. Små bensinbilar ligger ofta inom cirka 5–7 l/100 km, dieselbilar något lägre, medan större bilar och SUV:ar ofta ligger högre. Hybridfordon kan ligga betydligt lägre, medan plug-in-hybrider beror mycket på hur mycket bilen körs i eldrift. För eldrivna fordon används normalt energianvändning i kWh per 100 km istället för liter.

Användning och kostnad: kostnaden per 100 km kan beräknas som drivmedelsförbrukningen i l/100 km gånger priset per liter. Förutom pris påverkas verklig förbrukning av körvanor och körförhållanden, så verkliga siffror kan skilja sig från officiella värden. För att minska förbrukningen rekommenderas mjuk körning, jämn fart, rätt däcktryck, minskat luftmotstånd och regelbunden bilvård.