Digastricusmuskeln

Digastricusmuskeln är en tvåbukig suprahyoid muskel i halsens övre region. Den består av en främre buk och en bakre buk som förenas av en intermediär sena som passerar genom en fibrous loop och fäster vid os hyoideum. Den främre buken har sitt ursprung i fossa digastrica på den inre ytan av mandibelns ramus nära tanden, medan den bakre buken härstammar från mastoid notch på temporalbenet bakom örat. Mellan buksarna ingår en mellansena som via en sena är fäst vid hyoideum.

Nervförsörjning: Den främre buken innerveras av nervus mylohyoideus (gren av V3, trigemus). Den bakre buken innerveras av en digastricusgren från nervus facialis (CN VII).

Blodförsörjning: För den främre buken försörjs blodet vanligtvis av grenar från submentala området, vilket koordineras med ansiktsartären och mylohyoidartären (gren från inferior alveolararterien). Den bakre buken får blod från grenar som försörjer temporala och occipitala regioner, bland annat från occipital- och posterior auriculararterien.

Funktion: Vid sammandragning av båda buksarna sänks mandibeln och öppnas munnen. När mandibeln är fixerad bidrar muskelns aktivitet till höjning eller stabilisering av os hyoideum under sväljning och tal. Digastricusmuskeln arbetar tillsammans med andra suprahyoidala muskler för att kontrollera poseringen av käkarnas rörelse och avståndet mellan käkarna samt för sväljning och artikulation.

Allmän betydelse: Digastricusmuskeln utgör en viktig del av den supraskelettala muskellasten och har centralt ansvar för munöppning och hyoidrörelse i svälj- och talfunktioner.