Differentialinsignalernas

Differentialinsignalernas är en metod inom elektronik för att överföra information via ett par ledare som bär motsatta faser av en signal. Informationen mäts som skillnaden mellan ledarna, Vdiff = Vp − Vm. Mottagaren tolkar denna differens medan gemensamma störningar som påverkar båda ledarna lika mycket reduceras, vilket ger ökad immunitet mot elektromagnetisk störning och mindre känslighet för jordskillnader.

Principer: Signalerna används i balanserade ledningar, ofta i tvinnade par eller skärmade kablar. Drivaren sänder två spegelvända nivåer och mottagaren detekterar endast differensen. Detta ger högre brus- och störningsimmunitet och möjliggör högre överföringshastigheter över längre avstånd än enkeländsignalning.

Tekniska egenskaper och krav: Systemet kräver sändare och mottagare som kan hantera differentialsignaler samt termineringsimpedans, vanligtvis anpassad till kabelns karakteristiska impedans. Jordskillnader och kabelkvalitet påverkar prestandan. Exempel på standarder som använder differentialsignaler är LVDS, RS-422/RS-485, USB, HDMI och PCIe.

Användningar: Differentialsignaler används i höghastighetsdatakommunikation, telekommunikation och när elektromagnetisk störning är en oro. Fördelarna inkluderar bättre störningsimmunitet, lägre EMI och längre överföringsavstånd jämfört med enkelsignalmetoder. De är vanliga i datorer, nätverk och bild-/videoanslutningar.