Depotorganer

Depotorganer är växtorgan som är specialiserade på att lagra näringsämnen och vatten. Deras huvudfunktion är att ge energi och byggstenar under perioder av vila eller stress, samt att möjliggöra vegetativ förökning i vissa arter. Depotorganer uppstår ofta som modifierade rotsystem, stammar eller blad.

De depotorganer kan delas in i underjordiska och överjordiska. Under jord finns ofta tuber (t.ex. potatis), lökar (t.ex. lök och vitlök), rhizomer (t.ex. ingefära) och kormar. Överjordiska depåorgan förekommer hos vissa växter som lagrar vatten i tjocka stammar eller blad hos succulentväxter. Inom botaniken används begreppet även om vävnader där stärkelse, fett eller socker lagras i stora mängder.

Den cellulära byggnaden består oftast av parenkymceller med stora vakuoler som lagrar stärkelse, fett eller socker. Lagringsvävnadens ämnen ger näring under vinter- eller torkperioder och gör organismerna tåliga mot miljöfaktorer. Utvecklingen styrs av hormoner och miljöförhållanden; i många fall fungerar depotorganer även som vegetativa fortplantningsorgan genom att bilda nya plantor.

Depotorganer har stor betydelse i jordbruk och växtförädling. Potatis, lök och sötpotatis är ekonomiskt viktiga exempel där stor lagringskapacitet och tålighet mot fukt och kyla är prioriterade. För forskningen hjälper förståelsen av depotorganers bildning och metabolism att förklara växters överlevnad och produktivitet.