Depolariserare

Depolariserare (depolariserare) är en term som används inom flera fält och syftar på en substans eller anordning som orsakar depolarisering. I biologiska celler innebär depolarisering att membranpotentialen blir mindre negativ, vilket ökar sannolikheten för att en aktionspotential uppstår. Inom optik används termen för komponenter som minskar eller suddar ut polarisationen hos ljusstrålar, så att polarisationstillståndet blir mindre beständigt eller mer oberoende av riktning.

Depolariserande neuromuskulära blockare är en särskild klass läkemedel som orsakar en initial muskelryckning följt av ett längre depolarisationsblock av neuromuskulär transmission. De binder till nikotinacetylkolinreceptorerna vid motorändplattan och öppnar jonkanaler, vilket gör att membranpotentialen hålls depolariserad och därmed förhindras fortsatt stimulering av musklerna. Ett vanligt exempel är succinylkolin (sukameton). Dessa medel används för mycket kortvarig muskelläkning under vissa anestesimetoder. Risker inkluderar hyperkalemi och kardiovaskulära effekter.

Inom optik används depolariserare för att reducera eller jämna ut ljusets polarisationsstate. Det finns olika typer, bland annat Lyot-depolariserare och Babinet-depolariserare, som består av flera birefringenta plattor arrangerade så att olika polarisationer blandas och resulterar i ett ljus som är mindre starkt polariserat. Användningar finns i telekommunikation och bildbehandling där polarisationens påverkan på detektering behöver minimeras.