muskelryckning

Muskelryckning, ofta kallad fascikulation, är ofrivilliga, små ryckningar i en muskel eller muskelgrupp. De kan vara synliga under huden eller upplevas som en inre ryckning. I de flesta fall är fenomenet ofarligt och övergående. Fascikulationer skiljer sig från kramper, som är smärtande sammandragningar av en hel muskel, och från myoclonier, som ofta innebär längre eller återkommande ryckningar.

Vanliga orsaker är fysiologiska: stress, trötthet, dålig sömn, alkoholkonsumtion eller överskott av koffein och andra centralstimulerande medel, samt överansträngning. Elektrolytobalanser som låg magnesium, kalium eller kalcium; uttorkning kan bidra. Ibland kan mediciner framkalla eller förvärra ryckningar. Mindre oroande orsaker inkluderar idrottsskador och överträning.

Allvarligare eller sällsynta orsaker inkluderar neurologiska sjukdomar som motorneuronsjukdomar (t.ex. ALS), perifera neuropatier eller radikulopati, samt metabola tillstånd. Om ryckningarna är ihållande, sprider sig till flera muskler, åtföljs av svaghet, atrofi eller domningar, eller uppträder plötsligt hos äldre bör man söka läkare.

Diagnostik: oftast klinisk, men vid oroande symtom görs blodprover (elektrolyter, glukos, sköldkörtelvärde, B12) och ibland elektromyografi (EMG) eller avbildning för att utesluta allvarliga tillstånd.

Behandling: vid benign fascikulation räcker ofta vila, god sömn, minskning av stress och koffein, samt behandling av eventuell elektrolytbrist. Vid pågående eller ledsagande neurologiska symtom sätts utredning och behandling efter orsak. Prognosen är god vid fysiologiska orsaker, men varierar vid neurologiska sjukdomar.