Delreaktionerna

Delreaktionerna är de individuella stegen som tillsammans utgör en övergripande kemisk reaktion i en mekanism. Varje delreaktion representerar ofta ett elementärt steg och beskrivs av sin egen hastighetslag samt av eventuella mellanprodukter eller mellanstadier som bildas och förbrukas under processen. Följden av delreaktioner summerar i slutändan till den totala reaktionen, men mekanismen ger en detaljerad bild av hur förändringen i koncentrationer sker över tid.

Skillnaden mellan delreaktionerna och den övergripande reaktionen är central. Inte alla steg är nödvändigtvis direkt avhängiga av den totala stökiometrin, och vissa steg kan vara mycket snabba jämfört med andra. När mekanismen väl förstås kan hastighetslagarna härledas för varje steg och därefter används för att förutsäga hur konfigurationerna av ämnena förändras. Detta möjliggör analys av vilken eller vilka delreaktioner som är hastighetsbestämmande och hur olika betingelser påverkar systemet.

Användningen av delreaktioner omfattar läsning av kinetiska data, modellering av koncentrationsförändringar över tid och konstruktion av mekanismer för katalysatorer och enzymer. Metoder som steady-state- och pre-equilibrium-approximationer används ofta för att förenkla sannolikheter och få praktiska hastighetslagar. Vanliga exempel är enzymreaktioner som följer Michaelis–Menten-mekanismen samt radikal kedjereaktioner där initiering, propagation och terminering utgör distinkta delreaktioner.