hastighetsbestämmande

Hastighetsbestämmande är processen att fastställa hastigheten hos ett rörligt föremål eller en vätskeflöde. Det kan gälla hastighetsmagnituden i en viss riktning eller den fullständiga vektorhastigheten. Beroende på mätmiljö och precision används olika tekniker, ibland i kombination, för att öka tillförlitligheten.

Principer och metoder för hastighetsbestämning varierar mellan direkta och indirekta mätningar. Vanliga metoder är tidsfördröjningsbaserade tekniker där hastigheten beräknas från känd sträcka och mätdtiden för en signal (till exempel tiden mellan sändning och mottagning). Dopplerbaserade metoder utnyttjar frekvensförskjutningen hos ljud- eller ljussignaler som reflekteras från ett rörligt föremål eller vätskeflöde. Inom optisk velocimetrin används Laser Doppler Velocimetry (LDV) och Particle Image Velocimetry (PIV) för att mäta hastigheter i småskaliga system och i flytande medier. Ultrasoniskt doppler-mätning och radar-/lidarbågar används ofta för större avstånd och i fältarbete. GPS eller GNSS baserade tekniker används för att bestämma medelhastighet hos fordon eller rörliga plattformar genom positionsändringar över tid. Videobaserad analys kan också ge hastighetsuppgifter genom att spåra rörelser i bildmaterial.

Tillämpningar finns inom fordonsindustrin och trafiksäkerhet, meteorologi och klimatforskning, process- och vattenfallsingenjörsteknik samt grundforskning inom fluiddynamik. Noggrannhet och källor till fel påverkas av riktning i förhållande till mätinstrument, kalibrering, upplösning och miljöförhållanden.