Châtelierprincipen

Châtelierprincipen, även kallad Le Châteliers princip, är en grundläggande regel inom kemisk jämvikt. Den säger att ett system i jämvikt som utsätts för en yttre störning—såsom förändrad koncentration, temperatur, volym eller tryck, eller tillsats av en katalysator—kommer att flytta jämvikten i en riktning som motverkar störningen så långt det är möjligt.

Störningar och svar: Förändrad koncentration gör att jämvikten flyttar sig för att återställa balansen genom att bilda mer av det ämne som har minskat eller förbrukas. Vid gasjämvikt påverkas tryck och volym: ökat tryck eller minskad volym gynnar den väg som producerar färre gasmolar, medan minskat tryck gynnar den sida med fler gasmolar. Temperaturförändringar påverkar jämvikten genom entalpin. Ökad temperatur driver ofta jämvikten mot den endotermiska riktningen (den som absorberar värme), medan minskad temperatur gynnar den exotermiska riktningen. I praktiken innebär detta att värmetillförsel betraktas som en del av störningen i temperaturfrågor.

Katalysatorer och praktisk användning: En katalysator ändrar inte jämviktsläget; den ökar bara hastigheten med vilken jämvikten uppnås genom att sänka aktiveringsenergin för båda riktningar lika mycket. Principen används som förenklad förklaring inom kemi, processdesign och miljövetenskap för att förutsäga hur kemiska system reagerar på förändringar i omgivningen.

Historik: Principen är uppkallad efter den franske kemisten Henri Le Châtelier, som formulerade den i slutet av 1800-talet.