Cacheinnehåll

Cacheinnehåll är data som lagras tillfälligt i en cache för att möjliggöra snabbare åtkomst än vid direkt läsning från ursprungsdata. Innehållet består oftast av kopior av nyligen begärd data eller resultat av dyra beräkningar. Syftet är att minska latens, öka genomströmning och reducera belastningen på bakomliggande system.

Vad som lagras och hur länge beror på cachepolicyn. Cacher använder nycklar som identifierar innehållet och ofta tidsbegränsningar (TTL) eller valideringsmekanismer för att avgöra när en cachad post är giltig. Innehållet kan vara serialiserade data, färdiga svar eller råa bitströmmar beroende på typ av cache.

Utbyte av innehåll och hållbarhet regleras av eviction-policyer och invalidation. Vanliga strategier inkluderar LRU (Least Recently Used), LFU (Least Frequently Used) och FIFO, samt mer avancerade som ARC. I distribuerade cachelösningar måste konsistens mellan flera cachar hanteras för att undvika felaktiga eller föråldrade uppgifter.

Exempel på cachetyper är CPU-cacheminnen (L1/L2/L3), minnes- eller diskkachers, webbläsarens cache, proxy- eller CDN-cache samt applikationsnivåcache. Innehållet kan vara HTML, bilder, JSON-svar, komprimerade filer eller beräkningsresultat. Cacheinnehåll kan vara sårbart för säkerhetsrisker eller integritetsproblem om säkerhet och kontroll av åtkomst inte hanteras.

Förvaltning och övervakning mäts ofta i hitrate och missrate, samt cache-storlek och latens. Cachevarningar, uppvärmning (warming) och regelbunden rensning kan vara nödvändiga för att upprätthålla prestanda. Fördelarna är snabbare svarstider och minskad belastning; nackdelarna inkluderar risk för stelnad data och ökad arkitekturell komplexitet.