Byggnadslagstiftningen

Byggnadslagstiftningen i Sverige är det samlade regelverket som styr hur mark, byggnader och anläggningar planeras, uppförs, ändras och används. Den omfattar bland annat planering, bygglovsprinciper, tekniska krav samt tillsyn och kontroll. Genom planeringssystemet regleras markanvändning och bebyggelse i kommunerna, medan bygglov och byggprocessens olika besked avgör vad som får göras i praktiken. Bygglov krävs vanligtvis för uppförande eller väsentlig ändring av byggnader; kommunerna lämnar beslut och utfärdar startbesked innan arbetet får påbörjas samt slutbesked när arbetet är klart och uppfyller kraven.

Det centrala rättsliga ramverket utgör Plan- och bygglagen (PBL), antagen 1987, samt kompletterande regler. PBL anger hur detaljplaner upprättas, hur byggnader får uppföras och hur tillsyn fungerar. Boverkets byggregler (BBR) innehåller de tekniska kraven på konstruktion, brandsäkerhet, inomhusmiljö, energiprestanda och tillgänglighet och är bindande vid bygglovsprövningar. Dessutom påverkas bygglagstiftningen av europeiska regler, bland annat byggproduktförordningen (CPR) och CE-märkning som reglerar produkter som används i byggnader.

Kommuner ansvarar för tillämpning, tillsyn och handläggning av bygglov och byggnadsarbeten, medan länsstyrelser och domstolar hanterar överklaganden och övergripande tillsyn. Byggnadslagstiftningen syftar till säkerhet, funktion, energieffektivitet och tillgänglighet samt till en hållbar och ändamålsenlig stads- och samhällsplanering.