Bussningar

Bussningar, eller bushings, är slit- och friktionsreducerande insatser som placeras mellan två delar i en maskin eller konstruktion. De tillåter en glidande eller lätt roterande kontakt och bär ofta radiala eller axiala belastningar samtidigt som de dämpar vibrationer och minskar slitage. I svenska tekniska sammanhang används vanligtvis termen bussning.

Material och konstruktion: Vanliga bussningsmaterial är bronser (nickel- eller fosforbronserade), kopparlegeringar och metall-plast-komposit. Polymerbaserade eller keramiska bushings används i miljöer där smörjning är svag eller temperaturer är extrema. Bussen kan vara radial för radiala belastningar eller axial för axiala belastningar och kan utrustas med fläns eller presspassning i hål.

Smörjning och driftsvillkor: Många bussningar kräver kontinuerlig smörjning med olja eller fett, medan självsmörjande polymerbussningar fungerar utan regelbunden smörjning. Slitage påverkas av belastning, hastighet, temperatur och misalignment. Underhåll innefattar kontroll av glidytor, innerdiameter och eventuella tecken på slitage, och byten vid behov.

Användning: Bussningar används i bilindustri, verktygsmaskiner, pumpar, ventiler, dörrfästen och andra mekaniska system där glidkontakt mellan delar är tillräcklig. Installation kräver rätt passform, ofta presspassning eller slippassning, samt korrekt smörjning och tätning.

Utvärdering och val: Vid val av bussning beaktas belastningens storlek, hastighet, temperatur, miljö och smörjningsförhållanden. Fördelarna är enkelhet, låg kostnad och god dämpning, medan nackdelarna ofta är begränsad livslängd vid höga hastigheter och behov av korrekt montering och underhåll.