bussningsmaterial

Bussningsmaterial är de material som används för att tillverka bussningar, komponenter som sitter mellan en axel och ett hölje för att minska friktion och slitage samt fördela belastningar. Valet av material påverkas av driftförhållanden som belastning, hastighet, temperatur och miljö, samt krav på livslängd och kostnad.

Vanliga materialkategorier är metalliska bronslegeringar (t.ex. fosforbronser och aluminiumbronser), ibland vitmetallbabbitt i vissa applikationer. Polymerbaserade bussningsmaterial fungerar väl vid låga till medelhöga belastningar och kan vara självsmörjande, särskilt när de kombineras med grafit eller molybdendisulfid (MoS2). Exempel är PTFE-, UHMWPE- eller PEEK-baserade produkter och deras kompositer. Keramiska bussningar används vid mycket höga hastigheter, höga temperaturer eller kemiskt aggressiva miljöer där metall eller polymerer inte presterar optimalt.

Egenskaper som styr valet inkluderar friktion och slitage, bärförmåga och temperaturtålighet, mekanisk hållfasthet, korrosionsmotstånd och livslängd. Tillverkning sker ofta genom gjutning eller smidning för metalliska material, och genom formpressning, extrusion eller injektionsgjutning för polymerbaserade material. Underhåll och smörjning är viktiga faktorer; vissa material är självsmörjande när de används i rätt miljö, medan andra kräver olje- eller fettbaserad smörjning.