Bouppteckningsprocessen

Bouppteckningsprocessen är den svenska processen för att upprätta en bouppteckning, ett dokument som redovisar den avlidnes tillgångar och skulder per dödsdagen. Syftet är att fastställa vad tillfaller varje arvtagare, skapa underlag för den fortsatta förvaltningen av boet och ligga till grund för beskattning och arvsskifte. Bouppteckningen används även som verifikationsdokument vid tillsyn och rättsprocesser som rör arvet.

Den rättsliga ramen för bouppteckningen återfinns i Ärvdabalken och övrig rättsordning som reglerar dödsbon. Efter ett dödsfall ska en bouppteckning normalt upprättas av de närmaste arvingarna eller den utsedda bouppgivaren/boets ombud. För att underlätta förvaltningen kan en särskild förrättare anlitas, ofta en advokat eller jurist med erfarenhet av dödsboförvaltning. Bouppteckningen ska i normalfallet sammanställas så snart som möjligt, vanligtvis inom tre månader från dödsfallet, och därefter registreras hos relevanta myndigheter.

Innehållet i bouppteckningen inkluderar en noggrann redovisning av den avlidnes tillgångar (fast egendom, banktillgångar, fordon, värdeföremål och eventuella verksamheter) samt skulder och andra åtaganden. Den ska även uppge gåvor som den avlidne gett bort under de senaste åren före dödsfallet och eventuella kostnader i samband med begravning. Dokumentet ska undertecknas av samtliga arvingar eller deras ombud och kunna styrkas med stödhandlingar.

Efter att bouppteckningen godkänts genomförs arvsskifte enligt arvsordningen (om det finns ett testamente eller flera brister i arvsfördelningen kan processen kräva rättslig prövning). Bouppteckningen utgör grund för vidare hantering av boet, inklusive beskattning och överföring av ägande.