Blodgassanalys

Blodgassanalys är en laboratorieundersökning som används för att bedöma ventilation, syresättning och kroppens syrabasstatus. Den görs på arteriellt blod och ger vanligtvis värden som pH, PaCO2, PaO2 och HCO3− samt basöverskott (BE). Ofta rapporteras även syrgasmättnad (sO2) och laktat i samband med analysen.

Indikationer är akuta eller kritiska tillstånd där syre- och ventilationstillstånd bekräftas eller övervakas, till exempel vid respiratorisk eller metabol störning, misstänkt respiratorisk insufficiens, chock eller under uppföljning av ventilationsinställningar. Analysen används också före och efter kirurgi samt vid ketoacidos och njursvikt.

Provtagning och hantering: arteriell punktion, oftast via radialartären; alternativt brachial- eller femoralarteri. Sprutan bör vara hepariniserad för att förhindra koagulation. Provet analyseras direkt; undvik luft i sprutan, överfyllning och kontaminering. Om analys inte kan göras omedelbart kan provet kylförvaras, men normalt analyseras det inom cirka 15 minuter vid rumstemperatur och längre om kylt.

Tolkning: en systematisk bedömning där pH bestämmer primär störning, PaCO2 speglar ventilationsstatus och HCO3− den metaboliska komponenten. Basöverskott används för att bedöma metaboliska förändringar. Normalvärden är ungefär pH 7,35–7,45; PaCO2 35–45 mmHg; PaO2 75–100 mmHg; HCO3− 22–26 mmol/L. Laktat förekommer ofta som ett mått på vävnadsytehypoxi.

Begränsningar: blodgassanalys är invasiv och preanalytiska fel – luft i provet, fördröjd analys eller felaktig heparinering – kan ge felaktiga resultat. Venöst blodgas används ibland när syrestatus inte behövs, medan artärt blod ger mest tillförlitlig information om syrgas och ventilation.