sprutan

Sprutan, eller sprutan i bestämd form, är ett medicinskt instrument som används för att injicera vätska i kroppen eller för att dra vätska ur den. Den består vanligtvis av en cylindrisk kammare (barrel) med volymmarkeringar, ett rörligt pistong och oftast en nål som fästs i kammaren eller via en koppling. Moderna engångssprutor tillverkas främst av plast och finns i olika storlekar, vanligtvis från ungefär 0,5 ml upp till 50 ml.

Användning: Sprutor används för att administrera läkemedel, vacciner och lokalbedövning samt för att ta prov av blod eller kroppsvätskor i vissa sammanhang. De är avsedda för olika injektionsvägar, såsom intramuskulär- eller subkutan injektion, samt intravenös injektion, och kan även användas för att dra vätska ur ett område under medicinska procedurer.

Historia: Den moderna hypodermiska sprutan utvecklades under 1800-talet, samtidigt av franske läkaren Charles Pravaz och brittiske läkaren Alexander Wood. Under 1900-talet började engångssprutor av plast bli vanliga, vilket minskade risken för infektion vid upprepad användning.

Säkerhet och avfall: För att minska risk för infektion och skada används vanligtvis engångssprutor och nålar som kasseras i särskilda behållare för farligt avfall (så kallade sharps). Lagar och regler styr tillverkning, märkning och hantering av sprutor och deras komponenter i många länder.