Biomarkörbaserad

Biomarkörbaserad är ett begrepp som beskriver metoder, tester eller strategier som vilar på biomarkörer – biologiska molekyler eller egenskaper som kan mätas och användas som indikatorer på normala eller patologiska processer, sjukdomsrisk, prognos eller behandlingseffekt. Inom vården används biomarkörbaserad diagnostik och beslutsfattande för att avgöra om en sjukdom föreligger, hur allvarlig den kan vara och vilka behandlingar som är mest användbara.

Biomarkörer kan vara genetiska förändringar, RNA- eller proteinnivåer, metabola profiler eller bildbaserade tecken. Exempel inkluderar cirkulerande tumör-DNA i blodet, proteinpaneler, hormonnivåer samt bildbaserade biomarkörer från MRI eller PET. Ofta kombineras flera biomarkörer i tester eller paneler för ökad noggrannhet.

Användningsområden omfattar diagnostik, prognostik, riskklassificering, terapival och uppföljning av sjukdomsförlopp. Inom onkologi styr biomarkörtester valet av riktade behandlingar (till exempel HER2-status vid bröstcancer eller EGFR-mutationer vid lungcancer). Biomarkörer används också i kardiologi, neurologi och andra specialiteter.

Fördelar inkluderar tidigare upptäckt, mer personanpassad behandling, minskad överbehandling och objektiv övervakning. Begränsningar innefattar behov av validering och standardisering, preanalytiska faktorer, kostnader och tillgång samt tolkningsutmaningar. Implementering kräver ofta regulatoriskt godkännande och bevis för klinisk nytta.

Framväxten drivs av multi‑markörs-paneler, liquid biopsy och integration med artificiell intelligens samt biostatistisk tolkning. Samordnade insatser för harmonisering av mätningar, förbättrad reproducibilitet och skydd av patientens integritet är centrala.