Betalningsförmågan

Betalningsförmågan är förmågan hos en individ, ett hushåll, ett företag eller en offentlig enhet att fullgöra sina finansiella åtaganden när de förfaller till betalning. Det är ett centralt begrepp inom kreditbedömning, likviditetsstyrning och finansiell stabilitet, och står i kontrast till begreppet betalningsvilja.

Bedömningen av betalningsförmågan baseras normalt på tillgångar och skulder samt kassaflöde och likviditet. För företag används vanligtvis nyckeltal som räntetäckningsgrad och skuldsättningsgrad samt likviditetsmått som current ratio och quick ratio. För privatpersoner bedöms betalningsförmågan i praktiken genom inkomsten i relation till skulder, tillgångar som kan snabbt omsättas och de månatliga utgifterna. Mått som skuldsättningsgrad i relation till inkomst (DTI) och disponibel inkomst används ofta i kreditbedömningar.

Betalningsförmågan är särskilt viktig för långivare när de överväger kredit, lån eller kreditgränser. En god betalningsförmåga innebär oftast bättre villkor och lägre finansieringskostnader, medan en svag betalningsförmåga ökar risken för betalningsmisslyckanden, eller behov av omstrukturering och rättsliga åtgärder.

Relation till likviditet och solvency: betalningsförmågan används ofta som ett bredare mått som kompletterar begreppen likviditet (kortsiktig betalningsförmåga) och solvency (långsiktig betalningsförmåga). Den kan vara mycket beroende av framtida kassaflöden och ekonomisk utveckling.

Begränsningar och användning: prognoser om framtida intäkter, kostnader och ekonomiska förhållanden påverkar bedömningen, och faktorer som marknadsförhållanden, räntor och säkrade tillgångar kan ändra betalningsförmågan över tid.