Beläggningsmetallen

Beläggningsmetallen, eller plating metal på engelska, är den metall som avsiktligt deposits som ett tunt skikt på ett underlag av metall eller annat material för att ge egenskaper som förbättrad korrosionsbeständighet, slitstyrka, ledningsförmåga, smidighet eller estetiskt utseende. Plätering kan utföras av olika metaller beroende på krav och arbetsförhållanden.

Vanliga beläggningsmetaller inkluderar nickel, krom, koppar, zink, tenn, guld, silver och palladium. Hård krom används ofta för slitstyrka och ytförsegling, nickel för korrosionsbeständighet och som överkomponent för andra beläggningar, medan guld och silver används främst i elektronik, smycken och kontakter för sin ledningsförmåga och korrosionshämmande egenskaper. Zinkbeläggning används för galvanisk skydd av järn och stål, ofta som skydd i kustklimat eller utomhusmiljöer. Tenn används i elektronik och kemiska behållare för sin låga reaktivitet.

Tekniker för beläggning inkluderar elektroplätering (elektrisk ström används för att reducera metall från en lösning), metallisering och beläggning med önskat skikttjocklek. Beläggningen kan appliceras genom elektroplätering, galvanoplastik, kemisk nickelplätering (elektroless nickel) eller varmplåtering (hot-dip). Krav på ytförberedelse är viktig; ytan måste avfettas, rengöras och ofta etsares för god vidhäftning.

Användningar finns inom fordons- och elektronikindustrin, smyckestillverkning och konsumentprodukter. Miljö- och hälsoaspekter är viktiga hänsyn vid val av beläggningsmetall och process, och avfall och processoavfall regleras enligt gällande regelverk.