Behörighetsbrister

Behörighetsbrister är brister i de krav på behörighet som krävs för att få delta i en utbildning, inneha en tjänst eller erhålla en yrkeslicens. Begreppet används främst inom utbildnings- och arbetsmarknadssektorn och kan även vara relevant vid offentliga upphandlingar där särskilda kvalifikationer krävs. En behörighetsbrist uppstår när en sökande saknar, inte uppfyller eller inte kan visa uppfyllelse av de specificerade kraven, till exempel saknade obligatoriska kurser, ofullständiga eller icke erkända examen, otillräckliga språkkunskaper eller bristande arbetslivserfarenhet.

Orsakerna till behörighetsbrister varierar. De kan bero på tidigare studier som inte motsvarar programkraven, bytte studieinriktning, oavklarade eller ogiltigförklarade poäng, brist på dokumentation eller att vissa kvalifikationer inte erkänns i Sverige. Bristerna kan också uppstå av språk- eller kommunikationshinder eller av tidsmässiga glapp i utbildning och erfarenhet.

Konsekvenserna är oftast att ansökningar avslås eller att kompletterande åtgärder krävs innan antagning, anställning eller licens utfärdas. Detta kan leda till förseningar och ökade krav på uppföljning och dokumentation.

Åtgärderna för att hantera behörighetsbrister inkluderar kompletterande kurser eller utbildning, validering av kunskaper (erkännande av tidigare lärande), språkutbildning och bedömning av tidigare arbetslivserfarenhet. I Sverige regleras åtgärderna genom aktuella myndigheter och utbildningsanordnare som kan besluta om dispens, särskild behörighet eller möjligheter till omansökan. Sammantaget är behörighetsbrister hanterbara genom planering och åtgärder som tydligt riktar sig mot de krav som saknas.