Behandlingseffekten

Behandlingseffekten beskriver den kausala inverkan av en behandling på ett utfall. Den jämför utfallet hos de som får behandlingen med utfall hos en lämplig jämförelsegrupp, såsom en kontrollgrupp eller personer som inte får behandlingen. Behandlingseffekten är central i klinisk forskning, hälsovetenskap och politisk ekonomi när man vill bedöma om en insats ger nytta.

Mått på behandlingseffekt. Genomsnittlig behandlingseffekt (ATE) är den genomsnittliga effekten över hela befolkningen. Genomsnittlig behandlingseffekt på behandlade (ATT) är effekten för de som faktiskt får behandlingen. Lokal genomsnittlig behandlingseffekt (LATE) används i sammanhang där man utnyttjar en instrumentvariabel (IV) och uppskattar effekten för den undergruppen som påverkats av instrumentet. Dessa mått speglar olika delmängder av populationen och kan ge olika svar på vad man kan förvänta sig i bred tillämpning.

Metoder för uppskattning. Randomiserade kontrollerade studier (RCT) anses vara guldstandarden eftersom randomisering minskar confounding. I observationsstudier används metoder som propensity score matching för att skapa jämförbara grupper, regression som kontrollerar för covariater, eller mer avancerade tekniker såsom instrumentvariabler (IV), regressionsdiskontinuitet (RDD) och differences-in-differences (DiD) för att dra kausala slutsatser under vissa antaganden.

Tolkning och begränsningar. Tolkningen av behandlingseffekten beror på vilka antaganden som uppfylls. Effekter kan vara heterogena mellan olika grupper, och resultaten kan vara känsliga för val av jämförelse, tidsperiod eller mätfel. Externa begränsningar som giltighet i andra sammanhang kan också påverka hur resultaten tillämpas i praktiken.

Exempel. I en klinisk prövning av ett nytt läkemedel jämförs utfallet med placebo; skillnaden i medelutfall mellan grupperna utgör behandlingseffekten (ATE i prövningen).