Befogenheten

Befogenhet avser den rätt eller möjlighet som en person eller enhet har att besluta, vidta åtgärder eller handla inom ett visst ansvarsområde. Den tilldelas genom lagstiftning, organisatoriska regler eller uppdrag från en överordnad myndighet eller arbetsgivare.

Ordet kommer från befoga och syftar till att ge förmåga att agera i ett visst uppdrag. Befogenhet kan delas in i olika typer: juridisk befogenhet, som regleras i lag eller förordning; organisatorisk befogenhet, som tilldelas inom en myndighet eller organisation; och uppdragsbefogenhet (delegerad befogenhet), när en överordnad ger en annan person ellerhet rätt att handla å dennes vägnar. Befogenheter är ofta kopplade till instruktioner och beslut och utövas inom ramen för dessa.

Begränsningar följer av rättsordningen och ändamålet. Misbruk eller överutnyttjande av befogenhet kan leda till rättsliga eller disciplinära konsekvenser, och beslut kan ogiltigförklaras eller överklagas i den mån det följer av lag. Myndigheter granskas av tillsynsorgan och domstolar, och varje beslut ska kunna motiveras och försvaras.

Exempel på tillämpningar inkluderar polisens och andra myndigheters befogenheter att ingripa och fatta beslut inom ramen för lagstiftningen, skattemyndighetens beslut om skatter, samt kommunala beslut om tillstånd och avgifter.

Se även delegering, myndighetsutövning och rättslig befogenhet.