Bedövningar

Bedövningar är metoder och läkemedel som används för att hindra eller minska smärta under medicinska ingrepp. De kan delas in i lokalbedövning, regional anestesi och allmänbedövning. Valet beror på ingreppets art, omfattning och patientens hälsa. Modern anestesi innebär ofta noggrann övervakning av vitalparametrar av en anestesiläkare eller anestesisjuksköterska.

Lokalbedövning innebär att läkemedel appliceras i eller nära målområdet för att blockera nervsignalernas överföring. Resultatet blir att området känns avsmärtslöst under en begränsad tid. Vanliga lokalbedövningsmedel är lidokain och bupivakain. Lokalanestesi används ofta vid tandvård, små hud- eller mjukdelsoperationer och i kombination med andra tekniker för längre eller större ingrepp.

Regional anestesi påverkar större delar av kroppen genom injektioner i närheten av större nerver eller ryggmärgen. Exempel är spinal- eller epiduralbedövning samt perifera nerve blocks. Regional anestesi ger ofta bra smärtlindring efter operationen och låter patienten vara vaken eller sömnig utan att behöva allmänbedövning. Fördelar inkluderar minimerad systemisk medicinering men riskerna kan vara blodtrycksfall, nervskada, infektion eller hematom.

Allmänbedövning gör patienten medvetslös och saknar minnesbild av ingreppet. Denna typ uppnås genom kombination av inhalations- eller intravenösa läkemedel, ofta med smärtlindring, muskelavslappning och luftvägsstöd. Risker omfattar andnings- eller cirkulationspåverkan, illamående och sällsynta komplikationer som malignt hypertermi.

Historiskt har bedövningar utvecklats från eter och kloroform till dagens säkra kombinationer och kontinuerlig monitorering under hela vårdprocessen.