Baslinjemätningar

Baslinjemätningar är mätningar som görs i början av en studie eller före en intervention för att fastställa deltagarnas tillstånd och skapa ett referensvärde för uppföljningar. Syftet är att få en jämförbar utgångspunkt och att kunna uppskatta effekten av behandlingen genom att jämföra senare mått samt att kontrollera för naturlig variation mellan individer.

Användningsområden inkluderar kliniska prövningar, epidemiologiska studier, psykologiska och beteendemässiga undersökningar samt miljö- och hälsoövervakning där man vill mäta förändringar över tid.

Genomförandet av baslinjemätningar kräver noggrann planering: mätningarna bör tas före interventionen eller så tidigt som möjligt efter gruppindelning, följa standardiserade protokoll, kalibrera instrument och utbilda personalen. I randomiserade studier är det viktigt att baslinjen spegla alla relevanta konfunders mellan grupper.

Vid analys används baslinjevärden ofta som covariater i utvärderingen (t.ex. ANCOVA) eller som grund för förändringsmått. Det kan också vara lämpligt att planera för tillräckligt med bortfall och att hantera missade värden på ett transparent sätt.

Vanliga begränsningar inkluderar mätfel, testningseffekter i förväg, diurnala variationer och regression mot medelvärdet. Baslinjemätningar bör också respektera etiska riktlinjer för informerat samtycke och dataskydd.

Exempel: en randomiserad studie av ett träningsprogram kan använda blodtryck, vikt och gånghastighet vid baseline och jämföra mot uppföljningar efter interventionen.