randomiserad

Randomiserad innebär att deltagare i en studie tilldelas till olika interventionsgrupper av en slumpmässig process, vanligtvis via datorgenererade slumptal eller liknande metoder. Syftet är att minimera systematiska fel och skapa grupper som är jämförbara vad gäller kända och okända faktorer.

Användning: termen används främst i randomiserade kontrollerade studier (RCTs). Traditionellt dominerar klinisk medicin, men begreppet används också inom epidemiologi, psykologi, utbildning och jordbruk.

Metoder: enkla randomiseringar, blockrandomisering för balanserad gruppstorlek och stratifierad randomisering för att jämna ut centrala karakteristika som ålder eller kön. Allocation concealment skyddar mot förutseende och bias, medan blinding begränsar prestations- och observationsbias.

Fördelar och begränsningar: randomisering ökar intern validitet och möjliggör kausal tolkning. I små studier kan slumpen ändå leda till obalanser. Randomisering garanterar inte fullständig balans; bortfall och icke-följsamhet kan påverka resultaten, varför intention-to-treat ofta används.

Alternativ och etiska överväganden: när randomisering inte är möjlig används icke-experimentella eller quasi-experimentella metoder, eller naturliga experiment. Korrektionsmetoder som propensity score används för att efterlikna randomisering. Studier kräver informerat samtycke och etisk granskning.

Exempel: i en klinisk prövning kan deltagare slumpas till nytt läkemedel eller placebo, ofta under överinseende av en medlare och med blindade bedömningar.