Baslinjejämförelse

Baslinjejämförelse är en metod inom experimentell design där man jämför resultat efter en intervention med ett basvärde eller en kontroll tillstånd för att bedöma effekten av åtgärden. Baslinjen betecknar vanligtvis startvärdet före behandling eller den naturligt förekommande nivån i en grupp.

Syftet är att uppskatta förändringen relativt baslinjen, jämföra med en kontrollgrupp och/eller justera för individuella skillnader som kan påverka utfallen. Vanliga metoder är pre-post design med förändringsmått (post minus baseline) eller procentuell förändring, samt difference-in-differences. Också vanligt är användningen av ANCOVA där baslinjevärdet inkluderas som kovariat eller användning av mixed-effects modeller som hanterar upprepade mått.

Fördelar med baslinjejämförelse är att den tar hänsyn till individuell variation och kan öka precisionen i estimeringen av behandlingseffekter. Den gör det också möjligt att analysera hur mycket en grupp har ändrats i förhållande till sin egen startnivå.

Begränsningar inkluderar regression till medelvärdet, vilket kan lura vid extremt höga eller låga baslinjevärden, baslinjeosäkerhet och mätfel. Om baslinjen skiljer sig mellan grupper utan randomisering kan tolkningen bli vilseledande.

Användningsområden inkluderar kliniska prövningar, epidemiologi, beteendevetenskap, utbildningsevaluering och A/B-tester. Exempel: en studie testar ett läkemedel mot placebo där blodtrycket mäts vid baseline och efter behandling, och effekten bedöms som förändringen i blodtryck mellan grupperna.

Praktiska överväganden är att planera baslinjemätningar noggrant, hantera saknade data och preregistrera hur baslinjen används för primära endpoints.