Basfärgtonen

Basfärgtonen är inom färgteori den färgton som fungerar som kärnan i ett färgsystem eller i en målning. Den utgör den dominerande nyansen och är central när man blandar nyanser, skapar harmonier eller bedömer hur färg upplevs under olika ljusförhållanden. Basfärgtonen kännetecknas av värme eller kyla (varm bas kontra kall bas) och av mättnad, och den kan ligga i en av färghjulets färgfamiljer, exempelvis röd, blå eller gul.

Basfärgtonen skiljer sig från undertoner samt från nyanser och skuggor. Undertönen är en underliggande färg som kan påverka hur färgen upplevs när den blandas eller belyses. En färgton kan ljusas upp genom tillsats av vitt (tint) eller göras mörkare genom tillsats av svart eller av en annan mörkare färg. Basfärgtonen ger därmed färgens grundläggande karaktär, medan undertoner och ljusnande/mörknande processer modifierar upplevelsen av färgen.

Användning: Inom måleri, tryck och textil används basfärgtonen som utgångspunkt för paletter och blandningar. Inom inredning och grafisk design väljer man en basfärgton som bärande färg i en hel palett för att skapa en sammanhållen känsla och tydlig struktur. Valet av basfärgton påverkar hur kompletterande färger upplevs och hur ljus och material återges.

Identifiering och arbetsmetoder: Titta på färgen i neutralt ljus och bedöm dess varma eller kalla känsla samt dess mättnad. Testa hur färgen förändras när den blandas med vit eller svart och när andra färger tillförs, för att tydliggöra dess basfärgton.