Basalkerroksen

Basalkerroksen, eller stratum basale, är det innersta epidermislager hos vertebraternas hud. Det vilar på basalmembranet som avgränsar epidermis från dermis och utgör den primära källan till nya keratinocyter. Lagret är centralt för hudens tillväxt, reparation och upprätthållandet av epidermal homeostas.

Basallagret består av basalkeratinocyter som delar sig för att ge upphov till de överliggande epidermaltyperna. Lagret innehåller även melanocyter och Merkel-celler i vissa arter; de små cellerna ligger bland keratinocyterna. Basalcellerna fäster vid basalmembranet via hemidesmosomer och kommunicerar med den underliggande dermis genom ett extracellular matrix-system bestående av lamininer och kollagen IV.

Nybildade keratinocyter bildas i basallagret och migrerar uppåt genom epidermis, där de differentierar och bildar de övriga lagren. Denna celturnover tar vanligtvis cirka 2–4 veckor hos vuxna. Basallagret är fäst vid dermis via ett nätverk av extracellulära matrixproteiner som ger mekanisk stabilitet och signaler för tillväxt och differentiering.

Klinisk betydelse: I kliniken är basallagret kopplat till flera tillstånd. Basaliom, en av de vanligaste hudcancerformerna, tros uppstå från basalcellerna i epidermis. Ärftliga tillstånd som epidermolysis bullosa simplex beror på mutationer i keratin-gener som uttrycks i detta lager, vilket gör huden särskilt skör.