Bakterietall

Bakterietall är en måttstock för hur många bakterier som finns i ett visst prov, vanligtvis uttryckt som antal koloni-formerande enheter per volymenhet eller vikt. Vanliga enheter är CFU per milliliter (CFU/ml) i vätskor och CFU per gram (CFU/g) i fasta prover. Talet speglar både närvaro och övergripande överlevnadspotential hos bakterier i provet och används som en kvalitetsindikator i livsmedel, vatten och kliniska sammanhang.

Metoderna för bakterietal är ofta kulturbaserade. Den traditionella metoden är odling på näringsmedier följt av inkubation och räkning av kolonier (platte- eller pour-plate-teknik). Vanliga uttryck inkluderar aerob talsantalet (APC) eller totale bakterieantalet. Alternativa metoder inkluderar MPN (Most Probable Number), som används när bakterier växer dåligt eller är i låga koncentrationer. Modern teknik som flödescytometri och kvantitativ PCR används för att uppskatta cellantal eller DNA-mängd, och kan komplettera eller ersätta odlingsbaserade metoder i vissa tillämpningar.

Användningsområden inkluderar livsmedelssäkerhet och hållbarhet, där bakterietal ger en översiktlig bild av hygienisk kvalitet och temperatur-påverkan; i vattenkvalitet där standarder ofta kräver låga bakterietal eller förekomst av specifika indikatorbakterier; i kliniska laboratorier där höga bakterietal i prov kan indikera infektion eller kontaminering. Viktigt är att bakterietal är en visshet om antal bakterier men inte vilka arter eller deras resistensprofil.

Begränsningar: olika prover och matrix påverkar måttet och olika metoder ger olika resultat. Bakterietal avser ofta levande och kolonytbildande enheter, men metoder som DNA-antal eller totala celler kan uppskatta totalcelldata. Standarder och toleransvärden varierar mellan land och bransch, och tolkningen bör alltid göras i sammanhang med vilka organismer som krävs att övervakas.