Avtrycksmodeller

Avtrycksmodeller är beräkningsmetoder och matematiska modeller som används för att uppskatta ett avtryck av en produkt, process, organisation eller region. Avtrycken kan vara miljömässiga, sociala eller ekonomiska, men inom forskning och policy är klimatavtryck och andra miljöavtryck vanligast. Modellerna beskriver hur resursanvändning och utsläpp uppstår längs livscykeln eller genom värdekedjan, och de används för att jämföra alternativ, sätta mål och kommunicera hållbarhet.

Vanliga typer av avtryck inkluderar klimatavtryck (vanligtvis uttryckt som CO2e), vattenavtryck och markavtryck, samt ekonomiska eller sociala dimensioner. Avtryck kan beräknas på olika nivåer, till exempel per produkt, per företag eller per region, och över olika tidsperioder. Gränserna för vad som räknas in (systemgränser) och hur data behandlas varierar mellan studier och uppdragsgivare.

Metodik och data. Avtrycksmodeller bygger ofta på livscykelanalys (LCA), som kombinerar processbaserad data med insatsdata från ekonomiska eller IO-tillvägagångssätt. Hybridmetoder, som blandar olika data och systemgränser, används för att förbättra noggrannhet. Standarder som ISO 14040/44 och vägledning från GHG Protocol används för att strukturera modellerna. Forskning fokuserar också på osäkerheter, känslighetsanalys och tidsmässig dynamik.

Användning och utmaningar. Avtrycksmodeller används i företagsredovisning, policyarbete, produktutveckling och försörjningskedjans transparens. Utmaningar inkluderar datakvalitet, regionala skillnader i produktion och konsumtion, val av systemgränser samt kommunikation av osäkerheter. Framtiden pekar på bättre data, integrering med scenarios och enklare kommunikation av resultat till beslutsfattare och allmänhet. Exempel på verktyg är OpenLCA, SimaPro och GaBi.