Autoantikropparnas

Autoantikropparna är antikroppar som riktar sig mot kroppens egna vävnader eller molekyler. Inom immunologi definieras autoantikroppar som antikroppar som produceras av immunförsvaret mot självantigener. De kan förekomma hos friska individer i låga halter, men kvarstående eller höga nivåer är ofta kopplade till autoimmuna sjukdomar. Utvecklingen beror på nedsatt immunologisk tolerans, genetisk predisposition och miljöfaktorer. Autoantikroppar kan bidra till sjukdom genom att bilda immunkomplex, aktivera komplement eller störa normal funktion av proteiner; vissa är dock främst diagnostiska markörer utan direkt patogen effekt i alla sammanhang.

Vanliga autoantikroppar inkluderar antinukleära antikroppar (ANA), reumatoid faktor (RF), anti-CCP, anti-dsDNA, anti-Smith, anti-TPO, anti-troglobulin, anti-GAD65 samt MPO-ANCA och PR3-ANCA. Förekomsten av dessa antikroppar stödjer diagnos av tillstånd som systemisk lupus erythematosus, reumatoid artrit, autoimmun tyreoidit, typ 1-diabetes och vaskulit, men testning ska tolkas i klinisk kontext. Screeningsprov som ANA är mycket känsliga men saknar samtidigt specificitet; mer disease-specifika antikroppar ökar diagnostisk precision.

Metoder för detektion innefattar ELISA, immunofluorescens, immunoblot och olika linje- eller proteinanalyser. Klinisk relevans: autoantikroppprofiler kan hjälpa till vid diagnos, prognosbedömning och uppföljning. Vissa autoantikroppar är patogena i specifika sjukdomar, medan andra representerar bred immunologisk dysregulation utan direkt orsaksamband.