Asylförfaranden

Asylförfaranden är de rättsliga och administrativa processer som ett land använder för att bedöma om en person har rätt till internationellt skydd när denne söker skydd mot förföljelse eller allvarligt hot i hemlandet. Skydd kan beviljas enligt 1951 års flyktingkonvention eller i form av subsidiärt skydd. Inom EU regleras många asylprocesser av förordningar som Dublin och av nationell lagstiftning.

Processen börjar när en sökande lämnar in en ansökan hos migrationsmyndigheten i landet. Därefter följer utredning och intervjuer där sökanden redogör för orsakerna till flykten, de faror som finns, samt bemötanden och bevis. Myndigheten bedömer ansökan utifrån skyddsbehovet, ofta med kompletterande uppgifter och eventuella säkerhets- eller identitetskontroller. I vissa fall hanteras asylärenden i snabbspår och under särskilda tidsramar.

Slutgiltiga beslut kan vara beviljade skyddsnivåer, såsom flyktingstatus eller subsidiärt skydd, eller avslag. I vissa länder finns även möjligheter till skydd i särskilda fall eller humanitära hänsyn. Om beslutet är negativt finns oftast möjlighet till överklagande till migrationsdomstol eller annan behörig prövningsinstans inom en angiven tid. I vissa system krävs även överklagande av omprövning eller ny prövning.

Rättigheter och skyldigheter under processen varierar mellan länder men omfattar ofta tillgång till tolk, rättshjälp, utbildning för barn och grundläggande vård samt försörjning under processen. Sökanden kan ha arbetsrättmogenhet eller särskilda stödåtgärder under utredningen. En grundläggande princip i asylförfaranden är icke-refoulement: personer får inte återföras till platser där deras liv eller frihet skulle vara hotad.