Andningsutrustning

Andningsutrustning är utrustning som möjliggör eller förbättrar människans andning i miljöer där luften är farlig, syrefattig eller otillräcklig. Den används inom industri, räddningstjänst, brandskydd, medicinsk vård vid luftvägsproblem samt dykning och arbete i dammiga eller giftiga miljöer. Utrustningen kan vara bärbar, självständigt källförsörjd eller ansluten till extern luft.

Huvudtyperna inkluderar isolerade system som ger användaren egen luftkälla (till exempel självständiga andningsapparater, SCBA) samt system som renar eller filtrerar omgivningsluften, ofta kallade andningsskydd med filtrering eller PAPR. Man talar också om öppna kretsar där utandingsluft släpps ut i miljön och slutna kretsar där luft återanvänds.

De viktigaste komponenterna är ansiktsmask eller visir, regulator som sänker trycket från luftkällan, luftkälla (flaska eller ansluten källa) samt slangar och bälte eller ryggbälte för bärare. Beteckningar och konfigurationer varierar mellan branscher och miljöer.

Användning kräver utbildning och regelbunden övning. Innan arbete ska utrustningen kontrolleras för läckage, korrekt montering och tillräckligt luftflöde. Underhåll och service följer tillverkarens anvisningar och relevanta standarder; delar byts ut vid slitage. Förvaring ska vara torr och skyddad, med kontroll av tryck och funktion före varje användning.

Säkerhet och risker omfattar syrebrist vid felaktig användning, risk för koldioxiduppbyggnad i slutna system samt exponering för giftiga ämnen. Noggrann riskbedömning, passformstest och utbildning är ofta krav inom arbetsmiljön.