Amfetaminer

Amfetaminer är en grupp syntetiska psykostimulanter som verkar i centrala nervsystemet. Den mest kända föreningen i gruppen är amfetamin; andra betydelsefulla derivat är dextroamfetamin och metamfetamin. Amfetaminer används medicinskt i vissa länder för behandling av ADHD och narkolepsi, men de är även föremål för missbruk och illegalt bruk.

Verkningsmekanism: Amfetaminer ökar frisättningen av monoaminerna dopamin, noradrenalin och i viss mån serotonin samt hämmar återupptaget av dessa signalsubstanser i synapsklyftan, vilket leder till ökad vakenhet, fokus och energinivåer, men också risk för ångest och psykologisk stress vid högre doser.

Medicinska användningar: Amfetaminbaserade läkemedel används i behandlingen av ADHD och vissa fall av narkolepsi när andra behandlingar misslyckats. Användningen regleras strikt och dosering övervakas av läkare. Missbrukspotentialen är hög, och läkemedlen kan ge tolerans och beroende.

Risker och biverkningar: Kortvariga effekter inkluderar ökad puls, högt blodtryck, sömnstörningar, nervositet, ångest och irritabilitet. Långvarig eller hög dosanvändning kan orsaka psykoser, viktminskning och tandproblem samt potentiell hjärt-kärlskada. Det finns också risker vid graviditet och under amning.

Historia och status: Amfetaminer syntetiserades först i slutet av 1800-talet av Lazăr Edeleanu. De fick bred medicinsk användning under 1900-talet, men missbruk blev en samhällsfråga. Idag är de flesta amfetaminbaserade substanser reglerade eller olagliga i många länder, med särskilda kontroller för läkemedelsverksamhet och narkotikalagar.