Adhesionspunkter

Adhesionspunkter är specifika platser där två ytor eller material hålls ihop genom adhesiva krafter eller kemiska bindningar. Begreppet används inom flera fält, från biologi till materialvetenskap, och beskriver allt från cellers bindning till den extracellulära matrixen till fästen mellan två ytor i ett limsystem.

I biologiska sammanhang uppstår adhesion huvudsakligen genom icke-kovalenta krafter som van der Waals-krafter, elektrostatik och vätebindningar, samt ibland genom kovalenta kopplingar vid särskilda proteiner. Celladhesion består ofta av adhesionsmolekyler såsom integriner och selektiner som binder till komponenter i ECM, exempelvis kollagen och fibronectin. Fokala adhesioner är komplexa strukturer som kopplar ECM till cytoskelettet via aktin och fungerar som platser för signalering och reglering av cellrörelse.

Inom medicinen används termen adhesionspunkter även för fibrösa band som bildas mellan vävnader efter kirurgi, s.k. peritoneala adhesions. Dessa kan orsaka smärta, tarmobstruktion eller infertilitet.

Inom materialvetenskap används adhesionspunkter för att beskriva hur väl ett lim eller en beläggning fäster vid en yta. Fästandet påverkas av ytegenskaper, ytförberedelse, fukt och temperatur samt mekanisk belastning.

Analys av adhesionspunkter kan inkludera dragprov, peel-test och mikroskopisk granskning av debondingsmekanismer samt ytförändringar.