åldringsprocessen

Åldringsprocessen betecknar de biologiska, fysiologiska och funktionella förändringar som sker under livet och som gradvis leder till minskad homeostas, ökad mottaglighet för sjukdom och i förlängningen ökad dödlighet. Hos människor kännetecknas åldrandet av en gradvis försämring av flera organsystem, förändringar i kroppssammansättning och utseende samt en ökad risk för kroniska sjukdomar.

Förebyggande och förståelse av åldrandet används ofta termerna primärt (intrinsiskt) åldrande och sekundärt (externt) åldrande. Primärt åldrande avser de ofrånkomliga biologiska förändringar som är kopplade till ålder, medan sekundärt åldrande beror på sjukdomar, livsstil och miljö. Verkliga mekanismer inkluderar telomereförkortning, ackumulering av DNA-skador, epigenetiska förändringar, förlust av proteostatiska funktioner, mitokondriell dysfunktion och nedsatt stamcellsregeneration. Ytterligare bidrag kommer från förändrade intercellulära kommunikationer, inflammatorisk bakgrund (inflammaging) och hormonella förändringar som påverkar metabola kontrollsystem.

Åldrandet varierar mellan individer och påverkas av genetiska faktorer samt livsstil och miljöpåverkan. Begrepp som frisk ålderdom, normalt åldrande och patologiskt åldrande används för att beskriva olika utfall. Funktionell nedgång kan visa sig som minskad muskelstyrka och bentäthet, försämrad hörsel och syn, kognitiv förändring och förändringar i hudens elasticitet samt sämre termoreglering. Ökad sårbarhet och frakturer är vanliga konsekvenser hos äldre.

Samhällspåverkan och forskning: Den globala befolkningen blir allt äldre, vilket påverkar hälso- och sjukvård, omsorgsstruktur och ekonomi. Fokus ligger på förebyggande åtgärder, främjande av hälsa i ålderdomen och anpassning av vårdresurser. Forskningen inom gerontologi och geriatrik studerar grundläggande mekanismer, livsstilsinterventioner samt tekniska hjälpmedel och stöd för äldre. Etiska frågor kring autonomi, livskvalitet och jämlik tillgång till vård hanteras inom fältet.