öppengångstest

Öppengångstest är ett begrepp som förekommer i svenska facktexter med varierande innebörd beroende på disciplin. Det saknas en enhetlig definition, och termen används ofta för tester där deltagaren utför uppgifter i öppna, mindre strukturerade förhållanden jämfört med mer restriktiva eller förutbestämda uppgifter.

Inom rehabilitering och klinisk praktik kan öppengångstest beskriva bedömningar av gång, balans och rörlighet i relativt verkliga miljöer utan fasta gångvägar eller tydliga instruktioner. Syftet är ofta att fånga hur personen klarar vardagliga utmaningar och hur adaptiv den är i oväntade situationer. Bedömningar kan innefatta observation av stabilitet, takt, varianter i gångmönster och säkerhet.

Inom neuropsykologi eller kognitiv diagnostik kan öppengångstest referera till uppgifter som kräver öppen lösning eller planering under rörelse eller närvaro av färre strukturella ledtrådar. Här mäts ofta exekutiva funktioner, motorisk planering och problemlösning i en lite mer flexibel miljö.

Inom forskningsmetodik används termen ibland som kontrast till uppgifter med strikt standardiserade protokoll, till exempel för att undersöka respons under naturalistiska conditions eller i vardagliga scenarier.

Begränsningar och överväganden: betydelsen av öppengångstest varierar mellan källor, och det saknas generella standarder för operationalisering, poängsättning och validitet. Vid användning är det viktigt att ange exakt hur testet definieras och hur det säkerhetsmässigt genomförs.

Se även: gånganalys, rehabiliteringsbedömning, neuropsykologisk testning, öppen bedömning.