Övergångshastighet

Övergångshastighet är ett mått på hur snabbt ett system övergår från ett tillstånd till ett annat när en drivande parameter ändras. Begreppet används inom flera områden och kan beskriva allt från fysikaliska fasövergångar till dynamiska svar i tekniska system.

Inom fysik och teknik beskriver övergångshastigheten hur snabbt ett system närmar sig ett nytt jämviktsläge eller ett ändrat fasläge. Inom regler- och signalbehandling används det ofta tillsammans med begrepp som tidskonstant, svarstid, uppgångstid och dämpning för att kvantifiera hur snabbt systemets utsignal följer en förändring i ingången. En längre tidskonstant eller längre uppgångstid tyder vanligtvis på en långsammare övergång, medan låg dämpning kan leda till överslagn och instabilitet i vissa sammanhang.

Inom elektroniska komponenter syftar övergångshastighet ofta på hur snabbt en signal övergår i en transistor eller logikkrets, vanligtvis beskrivet av upplösningstider som rising- och falling-tider samt fördröjningar.

I kemiska och materialvetenskapliga sammanhang beskriver övergångshastigheten hur snabbt en fas förändras vid temperatur- eller tryckändringar, till exempel när vatten övergår i is eller när ett material genomgår en fasförändring. Hastigheten påverkas av faktorer som temperatur, tryck, heatflöde och nucleationshastighet.

Sammanfattningsvis beskriver övergångshastighet hur snabb en förändring sker i ett system och hur den relaterar till tidskonstanter, stabilitet och precision. Se även tidskonstant, svarstid och uppgångstid.