Öronkanal

Öronkanal, eller externa hörselgången, är den canal som leder från yttre örat till trumhinnan. Hos vuxna är den cirka 2,5 centimeter lång och har en diameter på ungefär 0,7–1 centimeter. Kanalen består av en yttre kartilaginös del som utgör ungefär en tredjedel av längden och en inre benig del som utgör ungefär två tredjedelar. Den har ofta en liten S-formad kurva och begränsas av hud på båda sidor.

Den kartilaginösa delen innehåller hår och ceruminösa körtlar som producerar cerumen, medan den beniga delen saknar större glandulära strukturer. Hudens pigmentering och täthet varierar mellan individer. Trumhinnan avgränsar öronkanalen från mellanörat.

Funktionellt fungerar öronkanalen som en skydds- och medierande struktur. Cerumen och hår bildar en mekanisk barriär som fångar damm och mikroorganismer samt bidrar till att hålla örat smörigt och skyddat. Kanalen verkar också som en resonator som förstärker vissa ljudfrekvenser, särskilt omkring cirka 2–3 kHz, vilket kan påverka hörselförmågan.

Blodförsörjningen kommer främst från aa. auriculares profunda och tympanica anterior, grenar från a. maxillaris, med venös dränage till plexus pterygoideus eller v. retromandibularis. Sensorisk innervation av yttre hörselgången kommer främst från n. auriculotemporalis (CN V3) och n. auricularis från CN X (Arnolds nerv); den innersta delen av kanalen kan få känsel via tympanic plexus (CN IX).

Patologiska tillstånd inkluderar otitis externa (svamp- eller bakteriell infektion i hörselgången), cerumenocklusion, främmande föremål och sällsynta tillstånd som hörselgångscholesteatom. Felaktig rengöring, såsom användning av bomullspinnar, kan orsaka skada eller förvärrad blockering. Vid misstanke om infektion eller impaction bör vård vållas av hälso- och sjukvårdspersonal.