Ölstilar

Ölstilar är kategorier som används för att beskriva och jämföra öl utifrån smak, färg, kropp, alkoholhalt och bryggmetodik. Stilarna bygger ofta på vilken jäststam som används, vilken jästemperatur som råder och vilka råvaror som dominerar (malt, humle, jäst och eventuella tillsatser).

Den grundläggande uppdelningen görs ofta mellan lager och ale. Lager jäser vid lägre temperaturer med underjäsning och kännetecknas ofta av en renare, krispig smak, medan ale jäser vid högre temperaturer med överjäsning och ofta visar mer fruktiga eller komplexa aromer.

Inom varje huvudgrupp finns många specifika stilar. Vanliga exempel är ljusa lager som pilsner, helles och märzen; pale ales och IPA:er; samt stout och porter. Veteöl som hefeweizen förekommer också. Sour-öl och fruktöl inkluderar lambic, gueuze, kriek och Berliner Weisse. Belgiska stilar omfattar abbey-öl, dubbel, tripel och quadrupel. Tyska och nederländska specialiteter som kölsch och bock förekommer också. Färg varierar från ljust gult till kopparbrunt eller mörkt, och maltprofilen spelar ofta en stor roll i smaken. Bitterhet mäts ibland i IBU men upplevelsen påverkas av maltbalans och kolsyrning.

Regionalt har olika traditioner format sina stilar. Belgiska abbey-öl och trappistöl kännetecknas av komplexitet och ofta fruktiga toner; tyska veteöl uppvisar fenol- och jästtoner; engelska ales och stouts kan ha tydliga malt- eller humlebaserade profiler. Samtidigt har nyare marknader bidragit till amerikanska och nordiska tolkningar som humlefyllda IPA:er och suröl.

Ölstilar fungerar som referensramar för smakbeskrivning, provsmakning och produktion. Gränserna mellan stilar är ofta flytande och bryggare experimenterar ofta utanför konventionella definitioner.