vågar

Vägar är transportkorridorer som gör det möjligt att färdas och frakta gods mellan platser. De utgör en central del av den moderna infrastrukturen och omfattar allt från stadsgator och lokala vägar till regionala och nationella nätverk. Vägnätet ska vanligtvis vara tillgängligt för bil-, buss-, gång- och cykeltrafik.

Historiskt byggdes de första vägarna som grus- och stenläggningar i antiken och medeltiden. Under 1800-talet och framför allt efter andra världskriget byggdes och moderniserades större delar av vägnätet, ofta med asfaltering och större kapacitet. I dagens Sverige och många andra länder fortgår utbyggnader av motorvägar, europavägar och regionala länsvägar.

Vägar klassificeras vanligtvis efter funktion och ansvar. Motorvägar är högkapacitetsvägar avsedda för snabb trafik och med få korsningar i samma plan. Landsvägar och länsvägar länkar regioner och kommuner och betjänar olika trafikslag. Riksvägar och europavägar är övergripande nationella och internationella länkar. Gång- och cykelvägar kan vara separata eller integrerade i vägrummet.

Vägbeläggningar består oftast av asfalt eller betong. Underhållet inkluderar reparation av sprickor, byte av beläggning och vinterväghållning såsom plogning och saltning. Dränering och vägdränering är kritiska för att förhindra vattenrelaterade skador. Drifts- och underhållsplaner används för att planera resurser och åtgärder över tid.

Säkerhet och reglering styrs av trafiklagstiftning, hastighetsgränser, skyltning och övervakning. Vision Zero-konceptet har införts i många länder för att minska allvarliga olyckor, särskilt bland oskyddade trafikanter som gång- och cyklister.

Miljöhänsyn påverkar vägnätet genom buller, utsläpp och markanvändning. Planer för att öka kollektivtrafikens andel, utbyggd cykelinfrastruktur och elektrifiering av vägdrivna transportmedel har blivit centrala delar av vägnätets utveckling. Framtiden kan även innebära fler intelligenta transportsystem och bättre integration mellan väg, kollektivtrafik och gång- samt cykeltrafik.