växtupptag

Växtupptag är processen då växter tar upp vatten och mineralnäringsämnen från omgivningen via rotsystemet. Upptaget är grundläggande för fotosyntes, tillväxt och överlevnad och innefattar både vatten som förs upp till bladen och joner som växten använder i metabolismen.

Vattenupptag sker huvudsakligen genom rötterna. Vatten tas upp av rotrötter och passerar cellmembran genom osmos, delvis via aquaporiner. Det transporteras sedan genom xylemet upp i växten, drivet av transpirationsströmmen och av roten som skapar en negativ tryckskillnad. Vattenrörelsen följer ofta en kombination av apoplastiska och symplastiska vägar.

Näringsupptag omfattar makro- och mikronäringsämnen. Makro-näringsämnena är N, P, K, S, Ca och Mg; mikronäringsämnena inkluderar Fe, Mn, Zn, Cu, B, Mo, Ni och Cl. Upptaget sker främst som fria joner via jonkanaler och specifika transportproteiner i rotrets plasmamembran. Aktiv transport drivs av H+-pumpen som skapar elektro-kemisk gradient, och många joner tas upp via symport med H+. Mykorrhizal svampar kan utvidga absorbansen och särskilt förbättra fosforupptaget samt vissa mikronäringsämnen.

Faktorer som påverkar växtupptaget inkluderar jordens pH och cation-/anionbyteskapacitet, fukt och temperatur, markens struktur, näringstillgång i jorden, rotsystemets utveckling och växtens utvecklingsstadium. Upptaget kan begränsas av brist på vatten eller näring, av höga salter eller av pH-nivåer som gör vissa joner mindre tillgängliga.

Betydelse och tillämpningar: Växtupptaget är centralt för jordbrukets näringsförvaltning och miljöövervakning. Genom att studera upptaget kan man förbättra gödslingseffektivitet, vattenförbrukning och minska miljöpåverkan. Forskning använder ofta hydroponiska system, isotopspårning (t.ex. 15N, 32P) och rotsystemanalys för att uppskatta upptagsfart och näringsflöden.

---