växtstrukturer

Växtstrukturer är de anatomiska och morfologiska enheter som utgör växters byggnad och funktion. De omfattar allt från cellnivå till organ som rötter, stammar, blad, blommor och frukter. Den grundläggande uppdelningen i vävnader är dermal, grundvävnad och ledningsvävnad (xylem och phloem). Dermala vävnaden bildar epidermis med kutikula och ofta hår eller borst; den skyddar växten och reglerar gasutbyte via stomata.

Grundvävnad består främst av parenkym-, kollenkym- och sclerenkymceller som lagrar näring, syntetiserar eller genomför fotosyntes och ger stöd. Parenkymceller är ofta fotosyntetiskt aktiva; kollenkym ger flexibelt stöd och sclerenkym ger mycket fast stöd.

Ledningsvävnad består av xylem som transporterar vatten och mineraler uppåt och phloem som transporterar socker och andra organiska ämnen. Xylem innehåller trakeider och kärl; phloem består hos kärlväxter av silrörselement och följeslagarceller.

Organen: Rötter förankrar växten och absorberar vatten och näring; de kan ha rothår och bilda laterala rötter. Stammen fungerar som stöd och ledningsväv; sekundär tillväxt sker genom kambier (vascular kambium och korkkambium) och leder till ökat tvärsnitt. Bladen möjliggör fotosyntes och består av yttre epidermis, mesofyll (palisad- och svamp-lager) och stomata som reglerar gasutbyte. Blommor är växternas reproduktionsorgan och deras frukter utvecklas från fertiliserade ovarier.

Specialiserade strukturer och variationer: växter bildar olika rotsystem (taprot eller fibros), rhizomer och stoloner, knölar och lökar som lagrar näring, samt klätter- eller stödstrukturer som modifierade stammar eller blad. Dessa anpassningar gör att växter kan växa i olika miljöer.