vävnadsmodifieringar

Vävnadsmodifieringar är förändringar i vävnadens struktur och funktion som uppstår som svar på olika stimuli, såsom genetiska eller epigenetiska faktorer, inflammation, hormoner, näring eller mekanisk belastning. Modifieringarna kan vara reversibla eller permanenta och kan uppträda i såväl normala fysiologiska sammanhang som i sjukliga processer. De påverkar ofta enskilda celler eller hela vävnads arkitektur och används inom histologi och patologisk diagnostik för att förstå hur vävnader svarar på olika stimuli.

Vanliga modifieringstyper är hypertrofi, hyperplasi, atrofi, metaplasi, dysplasi och fibros. Hypertrofi innebär att cellernas storlek ökar utan ökning av cellantal. Hyperplasi är en ökning av antal celler och kan leda till organförstoring vid både normala och patologiska aktiveringar. Atrofi beskriver minskning av vävnadens volym genom nedgång i cellstorlek eller cellantal. Metaplasi innebär att en diffrenierad celltyp byts ut mot en annan celltyp som bättre svarar på miljön. Dysplasi karakteriseras av avvikande cellstruktur och arkitektur, vilket ofta betraktas som en premalign förändring. Fibros innebär ökad produktion av extracellulärt matrix och uppträder vid långvarig skada eller kronisk inflammation.

Vävnadsmodifieringar kan vara reversibla om de bakomliggande orsakerna åtgärdas, men vissa förändringar kan vara permanenta och leda till nedsatt funktion eller ökad risk för sjukdom. Förståelsen av modifieringar är central inom diagnostik, behandling och forskningen om vävnadsrespons vid infektion, skada och hormoniella förändringar.