vätskeviskositet

Vätskeviskositet, ofta bara kallad viskositet, är ett mått på en vätskas motstånd mot att flyta. Det kan ses som vätskans inre friktion. En vätska med hög viskositet, som honung eller tjock olja, flyter långsamt medan en vätska med låg viskositet, som vatten eller alkohol, flyter lätt.

Viskositeten påverkas av flera faktorer, varav temperatur är den mest framträdande. För de flesta vätskor minskar viskositeten när temperaturen ökar. Detta beror på att värmerörelsen i vätskan ökar, vilket minskar attraktionskrafterna mellan molekylerna. För gaser är förhållandet det motsatta; deras viskositet ökar med temperaturen.

En annan viktig faktor är vätskans sammansättning. Olika molekyltyper och deras storlek samt hur de interagerar med varandra påverkar viskositeten. Tryck har också en viss inverkan, men den är generellt sett mindre betydande för vätskor än för gaser.

Viskositet mäts i olika enheter. Den dynamiska viskositeten mäts ofta i Pascal-sekunder (Pa·s) eller Centipoise (cP). Den kinematiska viskositeten, som är den dynamiska viskositeten dividerad med densiteten, mäts i kvadratmeter per sekund (m²/s) eller Centistoke (cSt).

Förståelse av viskositet är avgörande inom många områden, såsom inom industrin vid pumpning och rörledning av vätskor, inom smörjteknik för att bestämma lämpliga oljor, och inom livsmedelsindustrin för att kontrollera konsistensen hos produkter.