vätskeinnehållet

Vätskeinnehållet är mängden vätska som finns i ett material eller system. Termen används i olika sammanhang, bland annat när man beskriver hur mycket vatten som finns i jord- eller bergmaterial, i livsmedel, i byggmaterial och i polymera eller metalliska system. Vätskeinnehållet kan beskrivas som volymandelen av den flytande fasen eller som en massandel, beroende på sammanhanget.

I geoteknik och petroleumsgeologi används ofta två mått: gravimetrisk vattenhalt och volymetrisk vattenhalt. Den gravimetriska vattenhalten w definieras som vattenmassan delad med den torra provmassan. Den volymetriska vattenhalten θ definieras som vattenvolymen delad med provets totala volym. Inom porösa medier används även begreppen porositet φ (andelen av totalvolym som utgör porer) och vattenmättnad S_w (andelen av porvolymen som är fylld med vatten). Begreppen bundet vatten och fritt vatten används för att skilja mellan vatten som är starkt bundet till ytor och vatten som lätt kan avlägsnas.

Mätmetoder inkluderar vägning före och efter torkning, avdunstnings- eller destillationsmetoder, samt indirekta tekniker som tidsdomänreflektometri (TDR) eller kärnmagnetisk resonans (NMR). Resultaten används bland annat för att bedöma jordens fuktighet och dess påverkan på hållfasthet, bevattningsbehov, livsmedelskvalitet, fuktförhållanden i trä och byggmaterial, samt fluidflöde i porösa medium.

Vätskeinnehållet är därmed centralt för förståelse av fuktrelaterade egenskaper och processer i många discipliner, och begreppet kopplas nära andra mått som fuktkapacitet, fukttillstånd och vätskepermeabilitet.