vägförlopp

Vägförlopp är ett svenskt begrepp som används inom väg- och samhällsplanering. Det beskriver vägens längdprofil och horisontella geometri: hur vägen löper genom landskapet, inklusive raka sträckor, kurvor, stigning och höjdskillnader samt placering av korsningar och passager genom terrängen.

Ordet bildas av sammansättningen väg och förlopp. Användningen är vanlig i tekniska dokument som vägplaner, bygglovsunderlag och miljökonsekvensbeskrivningar där man anger den planerade eller befintliga vägläggningens sträckning och anpassningar till landskap, terräng och bebyggelse.

Vägförlopp används främst i tekniska sammanhang inom projektering, bygglov och landskaps-/trafikplanering, där man beskriver eller föreslår hur vägen ska följa området. Begreppet skiljer sig ofta från vägsträckning, som i vardagligt språk kan användas för att ange den faktiska sträckan, medan vägförloppet fokuserar på hela väglinjens geometri och inpassning i omgivningen.

I praktiken beskriver vägförloppet vilka kurvor som tillåts, hur höjder och lutningar hanteras, hur korsningar placeras och hur vägen passerar terräng- och bebyggelsemiljöer. Det är centralt för att bedöma tekniska krav, trafiksäkerhet, miljöpåverkan och anpassning till platsen.

Se även: vägplan, väggeometri, vägytterminologi, vägdesign.