vägbeläggningar
Vägbeläggningar är det översta ytskiktet på vägar, gång- och cykelbanor samt andra trafikanläggningar som är avsedda att tåla belastning från fordon och väder. De ska ge en jämn, slät köryta, bra friktion och god vattenavrinning. Val av beläggning påverkas av trafiktäthet, klimat, livslängd och kostnader samt miljöhänsyn.
- Asfaltsbeläggning (asfaltbetong): slitlager av blandning av bitumen och aggregat som ger relativt bra sprick- och slittålighet
- Betongvägbeläggning: gjuten betong med hög styvhet och lång livslängd, ofta använd för tung trafik. Ofta dyrare
- Grus- eller makadamvägbeläggning: obundna eller svagt bundna ytskikt som vanligt på landsbygds- och mindre trafikerade vägar;
- Platt- eller stenläggning (gatsten, klinker): används i historiska miljöer eller speciella projekt där estetiska eller måttanpassade
- Permeabla beläggningar: består av genomsläppande material som minskar dagvattenproblem och ökar vattenavrinningen.
Konstruktion och livslängd: beläggningarna byggs ofta i flera lager (slitlager, bindlager och bärlager) ovanpå grund- och
Underhåll: inkluderar sprickreparation, hålreparation, beläggningsförnyelse och regelbunden rengöring. Återvinning av asfalt och användning av återvunnet material