vädringstider

Vädringstider innebära den tidsperiod som krävs för att ventilera en inom- eller arbetsplats efter att en substans har spillts, applicerats eller ventilerats, för att minska luftburna ämnen till säkra nivåer och för att uppnå ett acceptabelt inomhusklimat. Efter uppgifter från tillverkare eller säkerhetsdatablad (SDS) används vädringstider både i hem och i yrkesmiljöer för att säkerställa att exponering inte överskrider gränser eller orsakar obehag.

Faktorer som påverkar vädringstiden inkluderar rummets storlek (rummets volym), antal närvarande personer, ventilationshastighet (luftomsättningar per timme, ACH), och egenskaper hos substansen (volatilitet, giftighet, lukttrösklar) samt mängden som frigjorts. Ytterligare faktorer är typ av ventilation (naturlig eller mekanisk) samt temperatur och fuktighet, vilka kan påverka hur snabbt ångor avlägsnas och hur snabbt ämnen avdunstar eller omvandlas.

Mätning och uppskattning kan göras genom att följa tillverkarens anvisningar eller SDS, men i mer precisa fall används metoder som avklingning av en spårgas (t.ex. koldioxid) eller massbalansmodeller för att uppskatta när koncentrationen faller under en säker gräns. Vädringstider är ofta längre än vad som förväntas, särskilt i små eller dåligt ventilerade utrymmen.

Beaktas bör att doft är en bristfällig indikator på säkerhet eftersom vissa ämnen är luktfria även när koncentrationerna är riskabla. Säkert arbete kräver att man följer gällande regler, använder lämplig ventilation och avstår från att vistas i rummet tills det anses säkert enligt gällande krav. Se även ventilation, inomhusmiljö och säkerhetsdatablad.