viscerosensoriska

Viscerosensoriska beskriver sensoriska signaler som härrör från viscerala organ, dvs. inre organ som magsäck, tarmar, hjärta och blåsa. Dessa signaler överförs genom viscerala afferenta nerver och utgör en del av interoception, kroppens uppfattning av interna tillstånd.

Signalerna kan vara mekanoreceptiva (distension), kemoreceptiva (t.ex. kemiska stimuli eller förändringar i kemisk sammansättning) samt nociceptiva (smärta). Många viscerala signaler är svårlokaliserade, vilket ofta leder till referred pain där smärta upplevs i andra delar av kroppen.

De flesta impulser från viscera leds via vagusnerven och viscerala sympatikafferenter till dorsalrotsganglierna, med vidare projektion till hjärnstammen, särskilt nucleus tractus solitarii, samt till högre centra som thalamus, insula och anterior cingulate cortex. Detta ingår i interoception, kroppens förmåga att registrera inre tillstånd och kopplade känslomässiga upplevelser.

Funktionellt bidrar viscerosensoriska signaler till upplevelser som mättnad, illamående och buksmärta, samt till reglering av fysiologiska processer. Kliniskt är viscerosensorik central i funktionella mag-tarmsjukdomar som irritable bowel syndrome och funktionell dyspepsi, där viscerala hypersensitivitet ofta spelar en betydande roll.

Begreppet används ofta synonymt med visceroceptiva signaler och är en del av bredare studier av interoception och kroppslig självmedvetenhet.